Bilderna jag lovade var när vi här i veckan efter ett ridpass bytte hästar, jag och Gullman ;) Hoppas ni inte har glömt Absolutelit-bloggen, för den var ju precis det - absolut elit. Men Gullman har ju ridit Pijano förut, både tidigare och sen i somras när jag var i Spanien. Och jag har ju ridit Escada när Gullmans arm var cp haha :) Men vi planerade att byta ett helt pass (tillochmed ett hopp-pass kanske) snart nångång också!





















Det är bästa Julia som har fotat bilderna!

Tjaba! Kom precis ut från duschen, så jävla härligt haha :) Efter jag red Pijano skulle jag köra enda till Hööks för att köpa ett jädrans skimmelschampoo, men på både dit och hemvägen stod det heeelt still pga olyckor. Så kom till Skärholmen men hann aldrig till Hööks, så jäkla värdelöst haha.. Eftersom alla hissar Hööks numera hade det varit kul att se allt nytt också, var ett bra tag sen jag var där sist. Handlar ju bara typ schampoo och sånt "tråkigt" där, då utrustningen inte riktigt faller mig i smaken om man säger så. Men kanske skulle kunna bli ändring på det..? ;)

När vi ändå snackar om bilkörning, så kan jag berätta att jag blir GALEN ibland.. Kommer säkert kunna ta körkortet lätt, men att behålla det sen är en annan utmaning.. Jag får tokspel på att sitta och trycka på den jäklans kopplingen i köerna, jag får tokspel på bilar som tränger sig, jag får DEFINITIVT tokspel på muppjävlar som kör långsamt - riktigt irriterande :P När köerna släppte på hemvägen kunde inte min fot hålla sig ifrån gasen hehe, så dagens kommentar från mamma blev "Du kommer få riktigt trevliga böter sen när du har körkort". Och om ni undrar vad man svarar då så är det: "Tur att man har så mycket pengar då..". Hehe. Internt. Skitsamma.

Näe, nu ska jag minsan hoppa i myskläder och chilla resten av kvällen - värt! Imorn väntar nya äventyr, men får hoppas jag slipper den jäkla oturen som förföljt mig den här veckan. Peace & love!

Ute å rensar tankarna.

Eh.. Jag känner mig som en äkta blondin ibland.. bara jag som lyckas. För sisådär 30 minuter sen kände jag att jag blev lite hungrig, så hade lite middagsplaner, men vaskade det eftersom jag är för lat. Hittade en fin paradisask som jag typ fått i julklapp eller något, och åt dem äckliga (varför vet jag inte..?) och blev proppmätt och illamående. Så ringer telefonen "Hej, vi är här om 1 min, kom ut på parkeringen". WHAT?! Tydligen hade jag beställt pizza för typ ett par timmar sen, och glömt bort det? Eh.. Stabilt? ;)



Jag som har varit så himla duktig med att knappt ätit nån jävla skit alls den här veckan, och dessutom gjort en jävla massa situps, armhävningar och så vidare både morgon och kväll.. Åh! Sen har jag inte ekonomin för det här heller, skulle jobbat först igår och sen idag men inget av det blev av.. Menmen.. Åh! :( Men orkar inte bry mig, är psykiskt instabil och allmänt väck haha. Roligaste, fick ett sms för nån timme sen "Jag borde gett upp vid de här laget men du kanske har slagit i huvet eller nåt och blivit rolig igen: Ska du med på fest?!?".. Svaret blev: "Eh.. Nä tror tråkigheten har kommit för att stanna". Då får jag "Blir lika irriterad på dig varje gång. Cp" - hahaha? :(

Jag har verkligen blivit en tråkig kompis och människa. Känns liksom som att jag redan gjort allt (och hallå jag fyller inte ens 18 förrän om typ 9 månader) och blivit gammal och tråkig. Så, jag återgår till att göra samma sak som jag gjort senaste timmarna - bara vara tråkig haha! :)

Näe, men är rätt uttråkad faktiskt. Men nån festjävel orkar man ju inte med på en sån här vanlig fredag.. Den här senaste meningen hade ALDRIG kommit från mig för bara sisådär ett år sedan. Never. Haha. Aja, ska fixa bilderna som jag lovade i förra inlägget nu ;) Peace!

- när man anmält till en lokal hopptävling för första gången på nästan 2 år (!!!) :D

Satan vilken underbar känsla, ni förstår inte! Äntligen, äntligen, äntligen. Har ju hoppat en del Pay'n'jumper, tävlat dressyr och WE men det var ruskigt länge sen vi åkte på en "riktig" hopptävling. Tror det var våren, möjligtvis sommaren, 2010 som var senaste gången. Sen har vi ju haft sån ruskig otur.. Innan dess var det ju var och varannan helg som gällde, och nu är jag mer taggad än NÅGONSIN på att komma igång igen.

Trots allt annat som händer, är det lycka att se DETTA - just nu!



Vi har varit på Stäket en, eller möjligtvis två gånger tidigare, men det var ett bra tag sedan nu haha! Åh, ska bli så himla kul. Kommer åka tillsammans med Gullman & Escada också - absolutelitreunion haha? ;) TAGGAD TILL 100, redan nu! Nu ska vi trimma på och verkligen hoppas vi slipper skador och annat tråkigt.. Tanken är ju givetvis att komma igång "som förr", efter detta :)


Hittade detta på FB, från den 20 februari 2010 - då vi var på Stäket senast alltså ;)

Juste, apropå Absolutelit - kommer det komma lite bilder som har med det att göra i nästa inlägg.. Spännande va? ;) Här kommer en "ledtråd"..

 

Pijano älsklingen fick en uteritt idag också, man får passa på när det ändå går att rida ute! :) Tanken var att rida med Sarski/Izzie, Sara/Mona och Jenny/Fantom, men jag vaskade min telefon så dem red i förväg och sen när jag kommit ikapp vände Sara och Jenny. Men jag och Sarski fortsatte en bit på GP, sen skrittade vi tillbaka till stallet. Jag krigade för att hitta telefonen - till häst, och gjorde det, så då kunde jag fokusera på ridningen och fortsätta rida, men själv.

Galopperade en bit på GP, och red sen på en traktoräng där det var koner utställda (för ettorna som ska lära sig att backa med släp hehe), men det var perfekta avstånd för att träna slalomen som ingår i working equitation, som säkert många av er vet att jag har tävlat och planerar att tävla igen med Pijano :) Men då jag satt och red med repgrimma och hade en överladdad liten häst blev det i lite undertempo och sådär. Och min häst är ju som en liten studsboll och gjorde jordens bocksprång i varje byte i början haha.. Men sen taggade han ner och var skitfin! Han fick kortslutning en gång och då repgrimman inte direkt har någon effekt fick jag säga till på skarpen, och sen var det lugnt igen :) Skönt att han fått springa av sig lite nu iallafall!


Blir riktigt sugen på att tävla WE nu bara för det! Visste ni att.. Pijano är rankad en av Sveriges bästa WE-hästar? Jag var, iallafall under den tiden jag tävlade WE, den enda junioren på hög nivå i grenen? Vi skulle tävlat EM/VM för landslaget år 2010 ifall inte skolan kommit emellan? Vi började tävla på MSV nivå direkt och det sämsta resultatet vi har en tredje plats - annars bara 2 och 1? Jag är (eller var kanske, har inte koll?) typ ordförande för ungdomssektionen haha? Jag blev föreslagen som landslagsledare för ett förslag till juniorlandslag? Hmm.. kanske inte alla som visste detta! ;)

Yepp, detta blir det sista, det här är ju trots allt en hästblogg, så börjar blogga om annat på min andra blogg istället ;)

Men, förlåt för att jag inte är som du hade önskat. Men, du borde vetat det vid det här laget. Och, du borde känna mig för den jag egentligen är. Och, du borde finnas här nu. Du borde brytt dig. Men, jag får ta det för vad det är. Och, jag ska bygga upp mig själv. Och, det är ensam. För, då slipper man känna sig sårad. Förutom av sig själv då. För jag har alltid hatat att lasta andra med mina problem. Så jag ber om ursäkt för allt. Och, det här är inte bara riktat till en person, även fast jag skrev "du". Och, inte det som jag skriver nu efter heller. Och, nej, jag är inte ute efter eller hoppas på att få någon reaktion efter detta inlägg. Men du får gärna säga rakt på sak vad det är som har gjort att det blivit såhär.



Men nu ska ni andra slippa röran, så bjuder på en nåra år gammal bild när jag red Pijano utan utrustning (och hjälm - oups, ung och dum) för första gången, sweet va? Var ute och skrittade på honom för ett tag sen. Han är verkligen mitt livs mening. Fyfan vad jag älskar honom, mer än ord kan beskriva.

Du får inte bara dö nu.
Snälla, snälla, snälla.
Det här händer inte.

Farfar, snälla kämpa och låt mig inte få gå igenom samma sak igen. Snälla håll ut och låt mig bara hinna säga hejdå. Få säga att jag älskar dig och att jag ber om ursäkt för att jag försvunnit. Snälla. Dö inte nu. ♥

Jag tror aldrig att jag har haft känslan att ge upp är det sista man kan göra, förrän nu. Har aldrig känt mig så här trasig i hela mitt liv, har aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv. Och numera skiter jag i att hela världen får reda på det, snackar om det eller bara glädjer sig åt det. Hur gör man när man alltid sagt "ensam är stark", och sen inte är det längre? Inte över huvud taget. Jag viker ner mig, jag ger upp nu. Jag orkar inte mer. Jag klarar inte det här själv. Jag vet att ni läser det här - och varsågod, njut och låtsas att ni inte har nått med det här att göra. Jag skiter i vilket just nu. Det är lika bra. Det jag ser nu är bara tomhet. Ensamhet. Fyfan.

Och det slår rätt varje gång.
- lita inte på någon.


Luften jag andas.

Jag visste väl att allt var för bra för att vara sant.

Hade du förstått, hade du vetat,
- hade du inte trott och sagt så.
Det kan jag lova.

Det man inte vet lider man inte av.
Men man lider av att hantera det själv.
Och just nu, lider jag.

Så..
Förlåt för att jag inte orkar.
Förlåt för att jag inte säger något.
Förlåt för att jag inte svarar.
Förlåt för att jag inte skrattar.
Förlåt för att jag inte ens försöker.
Förlåt.

Just nu orkar jag inte göra mer.
Just nu orkar jag inte bry mig.
Just nu orkar jag inte ta åt mig.
Just nu orkar jag inte försöka.
Just nu orkar jag inte vara jag.
- Förlåt.